Räcker inte till.
Ni vet den där känslan när man känner sig bortglömd ?
När man gör så mycket för andra men att man sen känner sig så glömd ?
Jag har levt med den känslan ett tag.
Jag ger hela mig själv till folk i min närhet, till dom jag bryr mig om allra mest,
Jag känner mig bara mer tom för varje dag som går.
Vänner hör av sig när dom behöver något eller vill klaga på att jag varit "dålig" på något.
Får höra mycket att jag inte hör av mig.
Men gör ni själva det ?
Känns som att man blir behandlad som skit för att man tillslut ska säga att detta funkar inte..och då är det över.
Som att dom inte vill vara vän med en men vill liksom inte avsluta det själv utan att man behandlar den andra på ett sätt som till slut kommer få bägaren att rinna över.
Som att dom inte vill vara vän med en men vill liksom inte avsluta det själv utan att man behandlar den andra på ett sätt som till slut kommer få bägaren att rinna över.
Jag vet ur det fungerar..jag har gjort det själv..men jag tänker inte tillåta det.
Vill du inte så säg det liksom.
Dom där nätterna när allt inte är som det ska.
Mörka tankar och känslor om att man inte riktigt räcker till.
